Runsten i Glömsjö
Kultur
Vid Glömsjö reser sig en 2,5 meter hög runsten över en gammal broplats vid Kroppån. Den berättar hur Tormar lät bygga en bro efter sin son Saxe och avslutas med en ovanlig kristen bön. Med sin Ringerikestil och sitt strategiska läge knyter stenen samman forntida vägbyggen och tusenårig färd längs samma stråk.
När man närmar sig den imponerande 2,5 m höga runstenen färdas man på en stensatt vägbank som inrymmer forntida anor, och i trafikbruset från den närbelägna riksvägen möter man en tusenårig tradition i konsten att bygga broar.
Här gick tidigare en byväg, 2008 invigdes en ny träbro över Kroppån vilket nu gör det möjligt att nå Nederbystenen. (Läs om på sidan Runstenen i Nederby, Sm 99)
Glömsjöstenens inskrift läser man nedifrån vänster. Det står ”Tormar lät göra denna bro efter Saxe, sin son. Gud hjälpe hans ande väl”. Tormar har burit ett ovanligt namn. I förleden ingår gudanamnet Tor medan efterleden -mar är besläktad med ett adjektiv mærr berömd/frejdad. Sonens namn Saxe är bildat antingen till namnet på det folk som bodde i det gamla Saxland (Sachsen i norra Tyskland) eller till ordet sax i betydelsen svärd.
Runstenen kan dateras till 1000-talets förra hälft utifrån ornamentiken med de motställda spiralerna och det i mitten placerade bladornamentet. Dessa är tidstypiska detaljer i den så kallade Ringerikestilen, som under denna tid flitigt användes i bland annat runstenskonsten. Runstenen är av gnejs och försedd med kors. Inskriften avslutas med en böneformel, vilket vittnar om Tormars och Saxes kristna tro. Genom det lilla tillägget väl har bönen fått en särpräglad utformning, som bara återfinns på ett fåtal runstenar, där Glömsjöstenen är den enda i Småland.
Kroppån är ett biflöde till Emån, och före sjösänkningen 1868 har sankmarkerna gjort det svårt att ta sig fram här. Det är därför möjligt att de brobyggen som de båda runstenarna Sm 99 och 100 berättar om rör sig om samma bro, som först byggts och sedan förbättrats. Ordet bro kan avse en bank av stockar och sten som förbättrade framkomligheten. Men det kan lika gärna röra sig om en fribro ovanför åns vatten – eller en kombination av båda dessa.
Tiohundratalet var en period av intensivt vägbyggande som var viktigt för kyrkan. Man var angelägen om att skapa farbara vägar för att lättare kunna ta sig till mässan i kyrkan. Det ansågs därför som en god kristen gärning att bidra till ett brobygge, och kyrkan utlovade förböner för att hjälpa själen genom skärseldens prövningar.
Källa: Om runstenar i Jönköpings län 2002
Hitta hit
I Glömsjö, intill riksväg 127, cirka 100 meter väster om Kroppån. Sväng söderut in på en liten skogsväg vid en blå fornlämningsskylt märkt "Runsten" cirka 300 m längre fram, via en bro över ån finns stenen.