Runsten i Björköby
Kultur
I Björköby står en runsten med ett ovanligt budskap: en kristen bön om hämnd. Med sin ornamentik i Ringerikestil speglar stenen både vikingatidens våldsamma verklighet och den nya tron som gav blodshämnden en gudomlig röst.
Denna runsten har ett ovanligt budskap, för den avslutas med en kristen bön om vedergällning! Inskriften är ristad på framsidan och högra smalsidan. Ornamentiken, med upprullade utskott, är typiska för den vikingatida konststil som benämns Ringerikestil. Stenen är drygt 1,7 m hög och av granit. Inskriften börjar längst ner till vänster på framsidan.
Med tanke på det intressanta innehåll som anas i det som nu finns kvar av inskriften, är det beklagligt att inte mer är bevarat. Det står ” … Gudfast satte sten … sin fader. Svike Gud den som (svek honom) och … liv …” En man vid namn Gudfast har rest stenen till minne av sin far. Namnet Gudfast – av gud, en hednisk gud och fast stark, fast – är känt från ett tjugofemtal runinskrifter, och finns också bland annat på Sm 134 Sandshult, Hults socken. Gudfasts far har uppenbarligen gått en våldsam död till mötes, att döma av formuleringen i den avslutande bönen: ”Svike Gud den som (svek honom)”. Ordet svika i betydelsen försåtligt dräpa, förekommer på några runstenar. Dråp genom svek, förräderi eller bakhåll innebar att den döde inte fick försvara sig och falla i ärlig strid. Det betraktades som nidingsdåd jämställt med mord.
Fadern har dödats genom svek och den avslutande bönen för honom är inte en traditionell bön om hjälp för hans själ. I stället formuleras en bön till Gud om hämnd – en tanke med rötter i fornnordisk tid. Här är den dock omformad i samklang med den nya religionen, så att den kristne i stället ber Gud utföra hämnden och inte som förr genom de närmaste släktingarnas blodshämnd.
Äldst är runstenen känd från 1690, då den nämns som en ”steen i kyrkiomuren med Runske bookstäfwer”. Stenen frilades och restes för att 1938 flyttas till nuvarande plats. Runstenens ursprungsplacering känner vi inte till.
Här fanns tidigare en medeltida kyrka som revs 1843 efter att den nuvarande uppförts samma år. Skriftliga källor från 1820-talet upplyser oss om att ättekullar har funnits i den gamla kyrkans närhet. Ett par av dem undersöktes, och de utgjordes av brandgravar där fynden visar att de är från vikingatid (ca 800–1050 e.Kr). Senare har dock de återstående gravarna försvunnit, förmodligen vid odlingsarbeten. Gravfältet låg i närheten av vad som här senare skulle bli kyrkplats, och man kan därmed anta att området haft särskild betydelse för bygdens befolkning som samlings- och kultplats.
Källa: Ur Om runstenar i Jönköpings län 2002
Hitta hit
På Björkö kyrkogård, i västra kyrkogårdsmuren, mitt för mittgången, 18 kilometer norr om Vetlanda.